notealoud

Mina anteckningar om livet är fragment, som små blad i en bok utan slut. Livet är en väv av tillfälligheter och val, där skönheten ofta gömmer sig i det oansenliga. Det är i pausen mellan ord, i ljudet av regn mot fönstret, i den lilla vänlighet som nästan går obemärkt förbi, som något av det största finns. Livet tycks inte be oss om perfektion, utan om närvaro. Det jag ständigt ser i berättelser, i språk och i människor, är att vi alla längtar efter samband. Vi vill förstå oss själva genom andra, och vi vill bli förstådda. Anteckningen jag återkommer till är denna: även om världen är stor och ibland hård, är själva handlingen att dela en tanke redan ett sätt att skapa värme.