Igår tog jag en promenad på Amundön i vårsolen. Det var en sån där dag när allt känns lite lättare. Luften var krispig men varm, och solen glittrade över havet som om den visste att den varit saknad. Stigen slingrade sig genom tallskogen, där doften av barr blandades med havsbris. Fåglarna var överallt, som om de övat på vårkonsert i månader och äntligen fick visa upp sig. Jag gick ner mot klipporna, där vattnet låg nästan spegelblankt. Några barn sprang barfota vid strandkanten, deras skratt studsade mellan stenarna. Det var nästan som att tiden stannade till en stund där ute. Bara jag, vinden och doften av tång. Det kändes som att våren inte bara kommit till naturen, utan också till mig.